Idag har det skett ett mirakel!

David körde i dalgången i Vallåkra. Kör förbi macken och tittar över på andra sidan och ser en grå katt som tittar mot honom....
David får nästan gnugga ögonen och öppna dom igen och se så att han inte ser i syne. Kan det vara vår katt Saga? som har varit borta sen början av december.
Han stannar bilen och katten springer över gatan och börjar prata med honom som bara den och luktar och kelar med bilen.
Skitigare katt får man nog leta efter, David ringer hem och undrar vad han ska göra. Han är inte helt hundra på att det är hon. Men vi bestämmer att han får "slänga" in henne i bilen och köra hem till Rydebäck så att vi får se henne.
Vi ser direkt att det är hon. Vi släpper ut henne, hon är lite förvirrad och rädd, men hon hittar snabbt in. Letar direkt efter matskålen, och vi får snabbt ta fram lite mat till henne. Hon glufsar i sig och nu är hon ännu skitigare än när hon kom, nu har hon mat i hela huvudet.
Jag lyfter upp henne och bär inne henne till duschen för att se om det går att duscha henne. Hon gör inget som helst motstånd, hon vet vad som väntar henne.
Hon går direkt och lägger sig på sitt favoritställe och fortsätter att tvätta sig och somnar snabbt in.

Hur kan detta vara möjligt? Hur stor är sannolikheten att David skulle köra just där när hon gick bredvid vägen? Och att han vrider huvudet just åt hennes håll precis den sekunden?
Helt helt otroligt.......
Mirakel sker!!!!!

Vecka 30.....

Igår skulle jag ringa till barnmorskan för att omboka en tid hos henne, och hon började räkna vilken vecka jag var i och jag blir lika förvånad varje gång dom säger vilken vecka jag är i.
Jag fattar inte hur snabbt tiden går.
Jag mår riktigt bra, dagarna funkar fin fint. Lite begränsad är jag i o f sig, t ex igår så åkte två barn pulka på vår lilla lilla kulle på Tusenskönan och krockade lite grann och den ena blev lite ledsen. Då var jag inte så värst snabb fram men det var som sagt ingen större fara. Och magen är ju klart i vägen när jag ska hjälpa "mina" fyra barn på med alla dessa vinterkläder.
Det är kvällarna som är tuffast, då sitter och ligger jag mest.
Och det lilla pyret lever verkligen loppan. Full aktivitet mest hela tiden.
Härom kvällen så påminde David mig om att när jag hade gått 30 veckor med tvillingarna så var jag lika stor som en vanlig graviditet i vecka 40. Pjuuu.....ja så var det ju.
Kanske är det därför som jag fortfarande tycker att magen är liten?

Innan jag blev gravid så funderade jag mycket på om min kropp skulle klara av en graviditet till. Eftersom tvillinggraviditeten var ganska tuff. Jag har ju haft mina "krämper" sen dess.
Men som min svärfar sa igår kväll - Det kanske t o m blir bättre efter denna graviditeten.
Ja, så kan det ju faktiskt vara. Det behöver ju inte bli värre.
Ingen foglossning, vilket jag hade redan i vecka 8-9 med Mio och Isabell, bara lite ryggont och trötthet.....
Men som sagt allt går än så länge över förväntan.

Förra helgen så åkte vi till Malmö för att titta på Disney on ice "Musse och Mimmi on tour". Jag personligen tyckte inte att det var mer än ok. David tyckte det riktigt bra och barnen lika så. När det var Lilo o Stich sagan så tappade dom lite fokus, den blev lite långdragen.
Men rackarns va dom var duktiga på att åka skridsko.
Tyvärr satt vi lite långt ifrån tyckte jag. En annan gång så får vi vara snabbare att köpa biljetter.

Annars....ja, David jobbar ju lite för Martin nu. Och dom trivs så himla bra ihop och det är roligt. Och vi får se David mer hemma än innan vilket är super mysigt men samtidigt så blir det nya rutiner och det kan ibland bli lite snurrigt.
David har ju tyvärr jobbat så mycket så han har tappat en del av det där vardagliga som "bara" rullar på för oss. Och det är kämpigt, allra mest för David som så himla gärna vill att allt ska fortsätta att rulla på. Men det faller snart på plats....

(nu blir jag hur trött som helst!!!! jag kan inte överföra bilder längre, var är problemet?)

David har fått en timanställning!

Igår ringde en av Davids bästa vänner, Martin, och sa att han ville anställa honom på en timanställning. Han kan dock inte garantera honom 40 h i veckan i början, men han hoppas på att kunna göra det inom kort.
Detta har varit David allra största önskan, antingen vara anställd eller att dom hade vars ett företag. Och nu ser det ut som att det faller på plats. Super kul!

Häromdagen så räknade vi på hur många veckor det är till att vi får tillträde till vårt nya hus. Och det är bara (ca) 9 veckor kvar. Vilket i sin tur innebär att jag har ca 12 veckor kvar av graviditeten. Veckorna går ju ruskigt snabbt.
Bebisen sparkar mest hela dagen och lever verkligen loppan.
Jag kan inte komma ihåg att jag längtade så mycket efter att få gå hemma med barnen, när vi väntade Mio och Isabell, men nu är längtan verkligen stor.
Kanske är det för att man är mycket mer avslappnad och har mycket mer ro denna gång.

När det gäller foten min så har svullnaden gått ner det mesta, men är absolut inte helt borta. Sen i onsdags förra veckan har jag i alla fall kunnat använda skor på båda fötterna. Skönt nu när det har varit så otroligt kallt ute. Kylan gör dock att smärtan återkommer och jag får lika ont som dagen då jag trillade.
Ja, sicken vurpa jag gjorde och vilken tid det har tagit för foten att återhämta sig.

Idag så fick vi lite bilder på vårt nya hus från mäklaren i Ängelholm. Bilderna som fanns i objektsbeskrivningen var så små och där fanns bara fyra stycken, så vi önskade att få bilderna som låg på nätet. Och äntligen fick vi dom. Det är ju så härligt att drömma sig bort.......
(tänkte lägga ut bilderna men datorn hänger sig bara, så det gör jag en annan dag)





1 januari....

Vi hade en helt underbar nyårsafton. Vi var hemma hos Jeanette o Rickard och deras barn, och sen så var det Pia o Magnus med deras två små godingar.
Det var verkligen super mysigt. Jätte god mat och många långa härliga disskutioner hela kvällen lång. Och barnen fick sitt utrymme och lekte fint hela kvällen.
Vi gick ut och smällde lite små raketer en gång i timmen för att barnen skulle kunna hålla sig vakna.
Och lite innan klockan skulle slå tolv tog vi fram våra Khom Loy lyktor och skrev våra lyckönskningar inför 2010 på dom.

Åååh vilken underbar känsla det var att släppa iväg dessa och se dom stiga mot universum långt långt iväg, med våra önskningar.
Vädret var ju verkligen på vår sida alldeles stjärnklart, så vi såg ju lyktorna hur länge som helst.




Tack för en underbar kväll och en härligt slut på 2009!!!

Jag säger bara Saltkråkan.....

Idag så har vi bara hemmamys....och Tv4 visade Tjorven och Mysak. Vi satt alla tre bänkade och skrattade mest hela tiden. Man får bara en så´n där himla go känsla i kroppen.
Skärgården och sommar, alla (inkl. föräldrar) leker tillsammans och har roligt......
Och nu så är det en konsert på ettan med Lena Willemark, Sofia Karlsson och Ale Möller med flera som spelar svensk folkmusik. Underbart att ha i bakgrunden. Barnen blir helt förtrollade av den sorterns musik......

Snart blir det nyårsfirande....I år så ska vi till Jeanette och Rickard, och det ska bli himla mysigt.
Vi har köpt Khom Loy lyktor istället för raketer. Stora lyktor (80x40cm) som man tänder undertill och skickar upp i himlen och som svävar iväg. Tänkte att man skulle kunna skriva en liten nyårsönskning på den och tänka på det när den svävar iväg....va tror ni om det?

Nu är nästan julfirandet över....

Idag är det söndagmorgon och idag så bär det av till Anderssons på Pålsjö. Inger o Benny, Caroline o Christer och farmor Dagny kommer dit. (Louise o Jochen är på vägarna i Europa någonstans....)
Men det känns som att julen redan är över, men mysigt ska det bli i allafall.

Eftersom vi skulle fira jul med mormor o Micke och Jeppepeppe på lilljulafton så fick vi klä vår gran dagen innan. (vilket annars har varit en tradition att göra på lilljulafton)
Jag och David var hur trötta som helst men det skulle bara till, barnen var ju så fulla av förväntan.
Först ett litet julbad....

Och så här såg vår julgransbelysning ut när vi plockade upp den ur jullådan. Är det någon som känner igen det?
(David har alldeles precis kommit hem från en lång och snöig dag och har inte ens hunnit få av sig understället. Fast Mio tyckte att pappa var fin i det....)

Och här är dom igång....tyvärr så blir korten lite suddiga med vår kamera när man tar kort i mysljus/mörker.



Ett kort som Bella har tagit......


Sen var det då lilljulafton.....frukost hos Jeppepeppe....
Rackarns va han är stilig min bror. Och vilken lägenhet han har, den är riktigt mysig.
Tyvärr så var då kameran iställd på mörkerfotografering, så därför blev dom första korten suddiga.



Lite gott kaffe och några goda äggamackor innan det bar iväg till Helsingör.
Väl i Helsingör så sprang tiden ifrån oss så det blev en fika på ett mysigt musikcafé istället för jullunch som vi hade tänkt oss. (men det var nog egentligen bara familjen Nilsson som hade tänkt sig det, men det gjorde absolut ingenting. Det blev bra så här oxå)
Men det kändes hur tokigt som helst att åka runt i en rullstol, men det var absolut helt nödvändigt. Sabla fot.
Och lite fynd på Noa Noa blev det minsann, på tidig rea. En klänning och en mössa...


Sen bar det iväg mot Härninge. Först så klädde barnen och mormor deras gran och sen hade vi minsann fått ett litet brev från tomten där han skrev att han hade råkat tappa några säckar med julklappar dagen innan, som han ville att vi skulle leta upp till honom. Så vi gick en runda med lyktor ute i trädgården och letade och till slut hittade vi dom. Barnen var ju så klart överlyckliga och helt uppspelta (mest Isabell, hon går helt upp i det)
Sen var det dax för lite julmat och bara mys.
En helt underbar dag!


Jeppe hjälper Mio med legot...



Sen var det då julafton hos svärföräldrarna.....ja, vad ska jag säga.
Jag är van vid att man träffas tidigare på dagen och har det gott tillsammans. Men nu så skulle vi träffas till Kalle Anka och efter det så kom resten av gästerna. Vilket innebar att vi hann äta silla-bord, tomten kom och delade ut julklapparna, varmrätterna och gröt och gotte-bordet på FYRA timmar. Snacka om stressigt!
Klockan halv nio var ju barnen så trötta och bara ville hem, efter en lång och seg dag.
Nja....det blev kanske inte riktigt som jag hade hoppats på. Vi hade velat spelat lite spel och umgås lite mer.
Det blir säkert bättre nästa år....
Men lilla Hilma var ju där och det var ju så klart supermysigt. David skiner upp som en sol när han håller ett litet pyre. Tur att vi snart får ett eget lite knyte.





På juldagen gjorde vi absolut ingenting. Jätte skönt.
Och på annandagen så skulle mormor ta med barnen på bio i Ängelholm. Och när vi kom till Härninge så visade det sig att vi hade missat en säck som tomten hade tappat så det blev minsann julklappsöppning även igår.
Isabell klädde ut både mormor och Micke. Vad tycker ni? klär det dom?





Nu ska vi äta lite go frukost och sen bär det som sagt iväg till Anderssons.
Hoppas att ni har haft en god jul.
Kram kram

Tidig tisdagsmorgon....

Vilka sköna dagar....vi julpysslar och myser och gör det vi känner för i stunden och har det allmänt gott.
Om man ska försöka att se något positivt med att min fot fortfarande inte är bra, så skulle det nog vara att jag inte kan feja så mycket. Jag kan ju inte ut och fara och här hemma får det se ut som det gör. Vi ska ändå inte ha något julbesök här i år. Hur skönt som helst, ingen stress alls......

I lördags fick vi äntligen träffa lilla Hilma. Vi gjorde så att vi åkte in till Ramlösa Brunnspark så att Mio och Isabell fick åka pulka, så kom faster Sara dit med Hilma. Vilken liten goding!
(men jag måste fått helt hjärnsläpp, för jag tog inget kort på det lilla pyret)


Klockan bara sprang iväg och vi blev med ens vrålhungriga och besökte McDonalds.



På söndagen så skulle David göra lite ärenden och vi andra var hemma och bakade lussekatter. Det är så himla mysigt.....julmusiken, doften av bullar och kaffe, värmen och ljusen.


Idag så är det Davids sista arbetsdag och vi alla längtar till i morgon. Då ska vi först träffas hos bror min och käka julfrukost, sen bär det av till Helsingör för en liten jul-lunch (med mig i rullstol, annars hade det inte funkat. Så himla tråkigt), sen vidare ut till mamma o Micke för ännu mer julmys och härligt sällskap.
Och på julafton så bär det av till Davids föräldrar. Hoppas att det blir minst lika mysigt. Trots alla otroligt tråkiga dispyter.

Och så får jag även hoppas att min kära syster Louise får en mysig jul. Av olika anledningar så lär vi ju inte ses på ett tag, vilket just nu verkar vara det bästa. Vi har helt tagit avstånd från hennes underliga val. Tråkigt, men någonstans känns det ändå ok. Älskar dig syster!
Resten av Anderssons träffar vi den 27.e.

Tänk va julen skapar oro i lägret. Men jag har ändå ro i själen just nu. Något turbulent har det varit, men jag valt att inte låta det gro och få växa. Alla gör ju sina val och skapar sina egna "bilder" av saker och ting. Men som sagt sagt, jag har inte låtit det få ta över utan jag vill känna glädje och ro. Det är det som gäller!

God Jul alla!
tror inte att jag skriver mer innan jul nu......