Igår skulle jag ringa till barnmorskan för att omboka en tid hos henne, och hon började räkna vilken vecka jag var i och jag blir lika förvånad varje gång dom säger vilken vecka jag är i.
Jag fattar inte hur snabbt tiden går.
Jag mår riktigt bra, dagarna funkar fin fint. Lite begränsad är jag i o f sig, t ex igår så åkte två barn pulka på vår lilla lilla kulle på Tusenskönan och krockade lite grann och den ena blev lite ledsen. Då var jag inte så värst snabb fram men det var som sagt ingen större fara. Och magen är ju klart i vägen när jag ska hjälpa "mina" fyra barn på med alla dessa vinterkläder.
Det är kvällarna som är tuffast, då sitter och ligger jag mest.
Och det lilla pyret lever verkligen loppan. Full aktivitet mest hela tiden.
Härom kvällen så påminde David mig om att när jag hade gått 30 veckor med tvillingarna så var jag lika stor som en vanlig graviditet i vecka 40. Pjuuu.....ja så var det ju.
Kanske är det därför som jag fortfarande tycker att magen är liten?
Innan jag blev gravid så funderade jag mycket på om min kropp skulle klara av en graviditet till. Eftersom tvillinggraviditeten var ganska tuff. Jag har ju haft mina "krämper" sen dess.
Men som min svärfar sa igår kväll - Det kanske t o m blir bättre efter denna graviditeten.
Ja, så kan det ju faktiskt vara. Det behöver ju inte bli värre.
Ingen foglossning, vilket jag hade redan i vecka 8-9 med Mio och Isabell, bara lite ryggont och trötthet.....
Men som sagt allt går än så länge över förväntan.
Förra helgen så åkte vi till Malmö för att titta på Disney on ice "Musse och Mimmi on tour". Jag personligen tyckte inte att det var mer än ok. David tyckte det riktigt bra och barnen lika så. När det var Lilo o Stich sagan så tappade dom lite fokus, den blev lite långdragen.
Men rackarns va dom var duktiga på att åka skridsko.
Tyvärr satt vi lite långt ifrån tyckte jag. En annan gång så får vi vara snabbare att köpa biljetter.
Annars....ja, David jobbar ju lite för Martin nu. Och dom trivs så himla bra ihop och det är roligt. Och vi får se David mer hemma än innan vilket är super mysigt men samtidigt så blir det nya rutiner och det kan ibland bli lite snurrigt.
David har ju tyvärr jobbat så mycket så han har tappat en del av det där vardagliga som "bara" rullar på för oss. Och det är kämpigt, allra mest för David som så himla gärna vill att allt ska fortsätta att rulla på. Men det faller snart på plats....
(nu blir jag hur trött som helst!!!! jag kan inte överföra bilder längre, var är problemet?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar