Vi fick hjälp av många nära och kära som gjorde allt detta möjligt. Tusen tusen tack!
Det stora flyttlasset gick fredagen den 19 mars och barnen fyllde 6 år den 20 mars. Och vi fick minsann till ett 6 års kalas fast att det var så tätt inpå. Och då blev många imponerade av att så mycket redan var på plats.
Det mest frustrerande är ju att inte kunna hjälpa till överhuvudtaget. Pyret visade tydligt att jag inte skulle göra någonting.....det tryckte på rejält några dagar men det har stillat sig betydligt.
Ett tag så trodde jag aldrig att jag skulle kunna gå hela tiden ut men som det känns idag så kan det faktiskt vara möjligt. Det är rätt lugnt för tillfället.
Tidigt tidigt på lördagsmorgonen gratulerade vi barnen i det nya huset. Vi fick ställa klockan på halv sex för att vi verkligen skulle kunna överraska dom....
Rackarns va tidigt.....och då var dom minsann redan vakna, spända av förväntningar.
En pigg och gosig morgon-Mio....
I klädd en Blåklocke-födelsekrans....
Vår egen SuperSnällaSilverSara och lilla Hilma..... och farmor och farfar är här och firar våra 6-åringar.
Huset känns så otroligt lugnt och fridfullt, å man vaknar till helt andra ljud....en liten bit bort så har vi kohagar, och några av kossorna har bjällror och dom hörs när vi öppnar balkongdörren till vårt sovrum på morgonen.
Överallt så vimlar det av djurliv, sitter vi och äter så har barnen knappt tid att äta för det händer för mycket utanför fönstret. Och det är inte bara djur, det är många barn som är ute och leker och dom är jätte snälla mot Mio och Isabell.
Däremot så saknar vi vårt badkar....så vi fick plocka fram något för barnen att bada i....herregud, det är minsann "Åstorps-varning" på detta. (med det menar jag att detta är sånt som mina svärföräldrar utan tvekan skulle kunna göra)
Mmmmm....det känns som sagt väldigt bra. Vi bara längtar till att få ta tag i trädgården. Den behöver piffas upp en hel del.
