Söndags-kalas och faster-mys....

Här kommer lite nya bilder.....

I söndags så gick vi till Härningevägen 99 för att fira Micke lite. En underbar promenad genom skogen med vitsippor överallt och solen som värmde.
Noah satt hos mormor och visade upp sitt fina leende för henne. Tyvärr så hann jag ju inte ta kort precis när han log.



Sen fick han bekanta sig med Jeppepeppe oxå......

Och igår så kom lillmormor, farmor Dagny och alla mina fastrar, utom en, på besök. Det är alltid lika roligt att träffa dom. Jag blir varm i hela kroppen när jag träffar dom... synd bara att det inte blir så ofta. Tyvärr så tog jag inget kort på faster Ulla och lillmormor....det får bli nästa gång istället.


Och vidare uppdatering angående hösten.....
Nu har vi tagit ett beslut. Barnen börjar i Strövelstorp till hösten. Och som jag har sagt innan så känner vi både ett lugn och sorg inför det.
Men så här får det bli, och det känns skönt att äntligen ha tagit ett beslut.

Är det någon mer än jag...

Som har lagt märke till mannen som alltid alltid är med i svenska underhållningsprogram med publik? Allsång, Sommarkrysset, Så ska det låta m m.......han sitter alltid själv, längst fram och helt uppslukad av det som sker på scenen.
Jag måste säga att jag personligen tycker det känns lite underligt och nästan lite läskigt....

Lite mer tankar om hösten....
När jag skrev om det i förra inlägget så tog jag bara upp rent praktiska tankar, men det finns ju så klart så mycket mer. Jag blir ledsen av bara tanken att dom ev. skulle sluta på Blåklockan till sommaren. Det känns som att vi berövar dom på ett helt underbart år där dom kommer att bli så starka som individer. Men samtidigt så känner jag lättnad om jag tänker på att dom ev. skulle börja i Strövelstorp och kunna ta skolbussen och lära känna kompisarna här omkring.

Vårmys...

Ååååh jag får inte till det att komma ut och pyssla i trädgården! jag längtar.....
Men än så länge så är det fortfarande mest att lära känna vår lilla Noah. Jag längtar minsann rätt mycket till att rutinerna börjar falla på plats. Men allt får ju ta sin tid, det är bara jag som är lite hejjalös. ;)

David har däremot varit ute och i trädgården och fixat lite. Jag ÄLSKAR att se honom i hans skitiga arbetskläder!
Här gräver han upp en ny rabatt för alla växter som vi tog med oss från Rydebäck. Här fanns inte en enda blomma i trädgården. Riktigt tråkigt, men nu ska det bli andra bullar.

Och förra veckan så fick jag besök av alla underbara Tusenskönefröknar. Det var ju flera veckor sedan jag träffade dom, som jag hade längtat efter dom. Dom hade t o m med sig lite go Tusensköne-mat. Den maten får man lätt abstinens efter. Tack underbara ni för att ni kom, å för dom fina presenterna och den underbara maten!
Här burrar Noah in sig hos sin blivande fröken!

Kan någon hjälpa oss att ta ett beslut hur vi ska göra till hösten?!
Vi vet inte om vi ska ha kvar barnen på Blåklockan eller om dom ska börja i Strövelstorp i förskoleklass.
Det har varit en självklarhet att dom skulle gå kvar, men sen vi flyttade hit så har vi börjat tveka. Jag får köra mer än 6 mil om dagen med vår lilla "paug". Och en av anledningarna till att vi flyttade var ju att bo billigare och leva bättre. Och bensinen är så himla dyr nu plus alla utsläpp, det känns inte alls bra....suck....ja, det är många tankar som far omkring i våra huvud just nu.
Vi ska i allafall åka till Strövelstorps skola nu på måndag, och då hoppas vi att vi kanske kommer något närmre ett beslut.

Min älskade bror spelar ju ett band, Bible. Jag är inte så värst glad för den sortens musik, men när jag lyssnade på dom härom dagen så blev jag ändå glatt överraskad. Det var verkligen inte så tokigt. Kanske beror det på att det är min bror som spelar, inte vet jag. Men gå gärna in och lyssna på dom. Lyssna lite extra på trummisen, för det brorsan som spelar på dom.
Här kommer länken; www.myspace.com/bible666

Var det något annat? Hmmm...tror inte det.
Jo, kanske ändå. Jag vill bara slå ett slag för homeopatin. Jag har haft problem med amningen från och till, men har fått hjälp av en homeopat som fått mig att komma på banan igen.
Tänk på det ni alla när ni har något problem. Det finns många bra alternativ till den vanliga sjukvården.

Oj Oj Oj......vad tiden har gått fort!

Nu var det verkligen dax att uppdatera lite.
För er som inte redan visste så har ju äntligen vårt lilla pyre kommit. Vår lilla Noah.....
Här ligger David på BB i väntans tider.....(fredagen den 26 mars)och ingenting ville hända.
Han föddes den 27 mars kl.18.42. Vägde 3020 g och var 52 cm lång.
Vattnet gick på torsdag och han föddes på lördagskvällen.
Jag fick aldrig några värkar, så jag fick piller för att sätta igång det. Jag hann inte få det andra pillret förrän han var ute.
Och här en stolt pappa.....äntligen! Vilken resa! Jag kramade visst Davids hand så mycket i sista värken att han hade ont i nära 5 minuter efter åt.
Det var ju stor skillnad från när Mio och Isabell föddes, då det var 14 personer inne i förlossningsrummet, till nu när det bara fanns två stycken.
Första besöket av storasyskonen.....
Mio blev rörd till tårar när han kom in på rummet och fick vifta bort sina tårar. Isabell blev lite rädd för att jag hade en "nål" i handen. Det tog udden lite av att få träffa lillebror tyvärr. Så det gillade inte hon.....men choklad gillar hon.
En stolt storebror.....ligger här i pappas säng tillsammans med Noah för första gången.
Väl hemma så blev omställningen stor.
Lite trött och snurrig efter allt och efter några dagar så fick jag problem med amningen. Jag fick hög feber, mjölkstockning och såriga bröstvårtor. Aj aj aj....och när man får detta så blir man lätt deprimerad. Precis vad man behöver när man är nyförlöst och ett litet pyre som kräver sitt, och dom andra behöver ju så klart sitt. Nä, vilken pärs!
Men nu känns det som att jag är på banan igen.
Känner i o f sig att jag fortfarande vill "boa" in mig, och jag går fortfarande inte på många knop.

Noahs första bad.....
En stolt storebror och en stolt storasyster......
David började att jobba idag och det kändes oxå lite nervöst. Det är så himla skönt och tryggt att ha honom hemma. Men det är ju bara att vänja sig, det är ju så vardagen kommer att se ut.
I morgon så ska jag väga Noah och bara det känns som ett stort projekt. Men det ska nog gå bra.
Det får vara allt för denna gång. För det är snart dax att amma igen.